Niklas Peyron ljuger för domstol (utkast)

Här påstår Niklas Peyron att han "tror" att han bett mig om ursäkt för sitt utbrott:

(ljudkvaliteten är inte jättebra men det kommer en bättre inspelning om någon vecka)

Detta sker under sanningsförsäkran i domstol. Detta är sannolikt "osann partsutsaga" (BrB 15:2), en "variant" på mened.

Du som läser detta, tror du man inte vet om man bett om ursäkt eller inte?

Han har inte kommit med någon ursäkt, istället har han försökt hämnas genom att driva igenom en "anmodan om rättelse" (kommer ett inlägg även om detta).

Givetvis kan det hände den bäste att man brusar upp och säger saker man kanske inte menar, och ofta kan en ursäkt räcka för att "lösa situationen" men att ljuga om att man bett om ursäkt är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt. Och Peyron nöjer sig alltså inte med detta, han är alltså i en domstol under sanningsförsäkran när han ljuger.

Jag gissar att det finns tre förklaringar till att man ljuger om detta:

1. Allmän demens.

2. Man har en grandios självbild där man ser sig själv som en hygglig person som tar ansvar för sina felsteg.

3. Man är en patologisk lögnare.

Beskriver någon av dessa alternativ en person som är lämplig som ordförande, eller ens styrelsemedlem, i en bostadsrättsförening? Som jag skrev i ett annat inlägg, är detta en personlighetstyp man vill ha som motpart i en eventuell dispyt? Samma fråga kan man ställa sig om att ha en motpart som ljuger i domstol - är det verkligen någon man vill tvingas ha kontakt med om man får problem med sitt boende?